I morse sändes min andakt i Sveriges Radio P1 i samband med inledningen av Muharam, den första månaden i den muslimska månkalendern. Jag tog avstamp i en dikt av min vän Bahar Shariat som skriver om hur det känns när tron inte längre bär, när det man en gång höll fast vid börjar lösas upp. För vad är tro när den inte känns självklar? Jag delar min egen berättelse, inte om en färdig tro, utan om något som förändras, växer, drar sig undan och kommer tillbaka. Och jag pratar om en annan sorts tro också, den vi har på varandra. Den som kanske är allra viktigast när vi möter människor som inte blir lyssnade på och som inte blir trodda. I mitt arbete möter jag dem nästan varje dag. Och jag tror att när vi lyssnar, på riktigt, så sker något heligt. Kanske är det där tro börjar? I viljan att se varandra och tro på varandra.

Direktlänk: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/andakten-i-p1-anuaar-ahtahb–2