Anuaar Athahb

För att uppmärksamma inledningen av fastemånaden Ramadan har jag spelat in två andakter. För att lyssna på dagens andakt, klicka här: https://sverigesradio.se/avsnitt/andakten-i-p1-anuaar-athahb

För er som vill läsa eller av olika anledningar inte kan lyssna har jag lagt in andakten i text-form nedan. Dela gärna dina reflektioner i kommentarsfältet!

2023-03-22

Att våga vara sårbar är livets kärna. Det bygger upp goda nära relationer, men kan också leda till svek och sorg. Jag tog upp detta med min religiösa ledare när jag träffade honom i Sydafrika 2011. Han säger till mig att jag behöver släppa mina förväntningar på människor och endast ha tillit till gud. Han säger också till mig att jag ska skratta åt världsliga ting som inträffar.

Jag var nyss fyllda 23 vintrar och jag förstod inte riktigt vad han menade. Varför ska jag skratta åt dessa problem när de bara skänkt mig lidande och smärta? 

Jag var så envis med att rätt är rätt och fel är fel! Rättvisa är vad jag fått lära mig tidigt; sätta gränser och säga ifrån när något inte känns bra. Och jag har alltid tänkt att man ska ha förväntningar på hur andra ska behandla varandra. 

När jag tar upp det med min farbror, och berättar att jag inte riktigt förstår vad vår ledare menar, då säger han att det rör sig om hur jag ska hantera de svårigheter jag möter, inte att vi som människor inte har ett ansvar gentemot varandra.

Ansvaret vi har mot varandra finns givet och tydligt i Koranen. 

I höstas vände jag mig till 1200 tals poeten och koranvetaren Rumi för inspiration. Jag hittar en dikt som jag läst förut men som jag bara låtit mig gå förbi.

Värdshuset

Citat. Att vara människa är att vara värdshusvärd, 

varje morgon en ny gäst.

En glädje, en sorg, en elakhet

eller en plötslig insikt kan dyka upp som en oväntad gäst.

Hälsa dem alla välkomna!

Även när det är ett gäng bekymmer, som våldsamt drar genom huset

och tömmer det på alla möbler; behandla ändå varje gäst med respekt. Han eller hon kan bana väg för

en oväntad ny fröjd.

Den svarta tanken, skammen, illviljan möt dem alla vid porten med ett skratt och bjud in dem.

Var tacksam för vemhelst som kommer eftersom var och en av dem har skickats ut som en vägvisare från bortom. Slutcitat.

Det tog ungefär 12 år innan jag kunde förstå vad min ledare menade med att skratta åt när man får besvärliga gäster i sitt hus. När man är mitt i våldsamheten som drar sig genom huset är det lätt att känna skräck och förtvivlan, just då verkar ingenting logiskt. Denna våldsamhet är som när kirurgen sätter skalpellen i huden och gör första snittet. Bedövningen vi får i operationsbordet kan liknas vid när vi hamnar i chock, man känner inte så mycket och man tvingas att släppa taget och sjunka ner mot botten. 

Detta påminner mig om att verkligheten är mer porös än vad jag upplever att den är. Detta sammanfattar Dan Hansén “Dunderdan” i sin låt Djuphavsdykare; “Dykaren börjar någonstans i de djupa att andas på riktigt och mota bort det sjuka. Som alltid kommer att hota existensen, men vid längtans brunn är sekvensen konstant oavsett vad som händer.” Det är där vid botten som nästa steg i operationen sker, det är då det som varit sjukt som jag inte har sett plockats bort eftersom jag släppt taget och lämnat över allt till gud. 

Imam Ali säger att det finns en nyckel till varje dörr, och till varje mörk natt finns också en gryning; Hoppet. Vågar vi likt djupshavsdykaren hoppa i vattnet, och sjunka ner i djupet? Och vad krävs för att vi ska öppna vårt egna djup inför en annan människa? Särskilt i ett samhälle som är fullt av ständig distraktion som gör att vi befinner oss på ytan istället för att vara i kontakt med vårt inre djup. Jag har ibland en stark önskan om att vilja bli omtyckt, samtidigt som det krockar med mitt behov av att vilja skapa förändring. Det är omöjligt att göra alla nöjda. Vad är meningen med att vara omtyckt av alla om vi inte gillar oss själva? Den nya gästen som kommer varje morgon såsom Rumi talar om, är kanske inte en extern företeelse utan gästen är bara  reaktionen som speglar vart vi befinner oss någonstans. 

Käre Gud,

Ge oss framgång i den tacksamhet som är vår plikt

och som i sig själv kallar oss till expansion i Dig

utan att vi förlorar något

Frige oss från våra kroppars fängelse

och upplyft oss till Andens närvaro i Dig

som en belöning för vår tacksamhet

Låt oss se det inre budskapet

i hjärtat och kärnan av varje händelse och manifestation

för att vi skall bli starkare i vår vittnesbörd i Dig

både i tider av framgång och motgång

Amin 

Anuaar Athahb